Föreningen Sveriges landsantikvarier

bildad 1941

Medlemmar är samtliga chefer för länsmuseer i Sverige. Föreningens syfte är enligt stadgarna att:

• tillvarata medlemmarnas gemensamma yrkesintressen, bereda tillfällen till utbyte av yrkeserfarenheter samt stödja dem i chefsrollen
• verka för att stärka läns- och regionmuseernas roll
• utgöra ett nätverk och vara ett forum för gemensamma frågor rörande t ex verksamhetsutveckling, kvalitet och organisation
• i förekommande fall vara ett beredande organ för Länsmuseernas samarbetsråd 

Länsmuseerna etablerades på 1930-talet och de hade i de flesta fall sitt ursprung i de ideella fornminnesföreningarna. Museerna kom att utvecklas till en gemensam angelägenhet för landstingen, hembygdsföreningarna och vanligtvis värdkommunen samt ryms i dag under benämningen regionala museer eller länsmuseer. Länsmuseerna drivs idag på olika sätt. Flertalet är stiftelser medan andra är aktiebolag, ideella föreningar eller del i regionförvaltning.

Länge var museichefen också landsantikvarie och betraktades som en halvstatlig tjänsteman. I dag motsvaras titeln inte av någon formell funktion men används fortfarande av många länsmuseichefer.

Fram till 1976 var landsantikvarien Riksantikvarieämbetets företrädare. Det ställdes höga krav på vetenskaplig kompetens samt erfarenhet av verksamhet från till exempel Riksantikvarieämbetet, Nationalmuseum eller Nordiska museet.

En landsantikvarie hade inga beslutsfunktioner men skulle leda den kulturminnesvårdande verksamheten genom att ta initiativ till kulturminnenas skyddande och bevarande. Dessutom skulle landsantikvarien helst forska själv. 1976 inrättades länsantikvarierna vid länsstyrelserna och landsantikvariens tid som halvstatlig tjänsteman var över.

Varje landsting eller region upprättar en kulturplan där länsmuseerna finns med. De beskrivs som självklara platser för varierad verksamhet, kulturarv och historia i fokus med uppdrag att förmedla kulturella och historiska perspektiv på samtid och framtid.